2 år och just idag av alla dagar!

Då är denna dag över och vara 3 dagar kvar innan de är dags att återgå till vardagen.
Och denna dag har jag, först slappat, sen åkte jag till globen och köpte en "väska" till min iphonnniii..

Träffade även en klasskompis som jag stod och snackade med lite.
sen åkte jag hem och kom på att min farfar fyller år idag så ringde och hörde om dom va hemma och tog första bästa bussen dit..

Blev inte så lång varig där, skulle hem och äte middag med adde.
Och dom skulle äta pizza med familjen, vilket jag inte ville vara med på ändå, och just därför ville jag gå lite tidigare, för att slippa träffa alla. Men den planen gick ju inte som planerat.
självklart va dom lite tidiga också, men måste säga att de va roligt att se små tjejerna igen, eller dom är inte så små längre, tvillingarna är nästan lite lång som jag.
Men jag fick lite ångest att träffa dom övriga måste jag säga.
kände redan när jag såg dom att paniken började stiga mig upp mot öronen..
Men de är inte av hat längre, utan de är av saknaden. Saknaden av min far, och kanske lite hat ändå. Men jag vill inte längre vara den som kommer krypandes tillbaka. tycker att de typ alltid varit jag som ringt (när jag bodde hos mamma innan alld detta hände)
Och nu är det hans tur. Men jag vet inte hur länge jag orkar vänta på att de ska hända.
Ångrar lite att jag bara gick därifrån idag, de blev bara ett kort: hej hur mår du, hej då typ.
Men paniken tog över..
Hade jag stannat hade känslorna tagit över, och de hade bara varit ännu jobbigare.

Jag saknar min pappa, de gör jag!

De förnekar jag inte längre.

Men jag känner mig fortfarande efter allt, som skräp han bara kastat bort..

Jaja ska slänga mig i soffan och kolla på en film..