Väl där visade det att jag hade på tok för mycket fostervatten, sen mitt i allt ändrade barnmorskan ansiktsuttryck och såg lite fundersam ut men sa absolut ingenting. Hon reste på sig och sa att hon skulle hämta en läkare!
Läkaren va upptagen så vi fick komma tillbaka drygt 2 timmar senare. Så jag och min lillasyster som va mes gick till fiket och tog en fika.
Väl tillbaka för att träffa läkaren börjar hon titta på bebisen och efter en stund slänger hon ur sig "jag ser inte om det finns en magsäck på bebisen eller inte" och sen börjar med att de är för lite kiss i blåsan så de kan va att den inte får i sig vatten! Men enligt låkaren går det att fixa med operation efter födseln!
Men hon släpper diskussionen om magsäcken och jag får gå hem med en tid tillbaka den 12/12
Allt rullar på som vanligt och jag trycker bort tanken om de hon sa om magsäcken.
Den 5/12 mitt i snöovädret som drog in över Stockholm pulsar jag mig till mvc, gör en rutinkoll och får lyssna på bebisens hjärta som dunkar så fint där inne. Men mitt blodtryck va för högt och hon ser skrämmande fundersam ut! Men får en ny tid att komma tillbaka den 10/12
Dagarna rullar på och miljoner tankar snurrar om de jag varit med om tidigare i veckan!
Morgonen söndag den 9/12 vaknade jag upp av en rätt konstig känsla i magen, ungefär dom när man blir jätte nervös och får en klump i magen!
Men helt ovetandes om vad som egentligen hände fortsatte jag med dagen, gick ut med hundarna och gjorde mig en kopp kaffe! Med en ständig undran om vad de va för konstig känsla jag vaknade till gick jag över till min bästa vän och fikade!
När jag kom hem slog det mig att jag inte känt att bebisen buffat på väldigt länge, för att lindra min oro drack jag ett stort glas iskallt vatten men ingen reaktion från magen. Så tog en varm dusch för att lindra sammandragningarna. Men efter duschen bestämde jag mig för att ringa förlossningen och rådfråga med dom och kanske få komma in på en koll!
Och mycket riktigt ville dom att jag skulle komma, så ringde Andreas bror som körde in oss till sös!
Väl där kunde jag inte sluta skaka, men sa till mig själv att de nog inte är nån fara och vi snart får åka hem igen!
Barnmorskan började med att sätta en apparat på magen för att höra bebisens hjärtljud, men hittade bara mitt som slog snabbare och snabbare ju fler försök hon gjorde att hitta runt hela magen!
Men hon gav upp och gav mig en lugnande kommentar att de är vanligt! Så dom skulle kolla med ultraljud!
En annan barnmorska kom in med ultraljudsapparaten och började kolla efter hjärtat!
Jag såg att de inte va nått pulserande där hjärtat va, men intalade mig själv att de gör de och att jag ser fel! Dom hämtar en läkare som ska dubbelkolla och de hon säger till mig glömmer jag aldrig " nej jag är hemskt ledsen men jag ser att hjärtat inte slår"
Helt i chock ligger jag och stirrar på bilden av bebisen på skärmen!
Andreas gråter och dom går ut med ultraljusvagnen för att låta oss smälta beskedet ensamma en stund!
Jag är fortfarande paralyserad och miljoner tankar går igenom mitt huvud men samtidigt ingenting.!
Andreas går för att hämta sin bror som står ute och väntar!
När han stänger dörren efter sig brister allt! Bara gråter och gråter!
Efter ett tag kommer barnmorskan och läkaren in igen och förklarar vad som händer nu!
Fick åka hem med en sömntablett i handen och komma tillbaka dagen efter för en igångsättning!
Väl hemma bara gråter och gråter jag!
Och ringer min mamma för att berätta!
Blev inte mycket sömn den natten trotts en insomningstablett!
Dagen efter den 10/12 börjar vi göra oss redo för att åka in! Väskan skulle packas med kläder och gud vet vad!
Och drack 150 koppar kaffe innan vi tog oss i kragen för att åka in!
Fick första igångsättningspillret kl 15.15 och sen va de bara vänta!
Vid 18.20 känner jag tätare sammandragningar och får ännu ett piller!
Försöker sysselsätta oss och det blir ett par vändor till pressbyrån! Sen la jag mig för att försöka sova med 4 värmekuddar, morgonrock, mina pyjamasbyxor, linne, en tjocktröjja och 2 filtar!
Men en ändå en otrolig frossa! Visade sig att jag hade 38,9 grader feber, får antibiotika och somnar vid 23.30
Men vaknar 00.15 av att vattnet går, jag som hade FÖR mycket, så de tog nog 2 minuter innan de mesta runnit ut!
Fick då förbud att resa på mig eftersom bebisen åkt upp så de va oklart hur hon låg! Va få öppen 2 cm! Sen tog de fart! Smärtan och trycket ökade för var minut och jag bad om ryggbedövning! Mer än 2 timmar senare efter massa prover visat att jag får ta de kan narkos läkaren komma och lägga bedövningen!
Och jag håller nu hårt i lustgasen och är helt väck i huvudet när bedövningen läggs! Kommer fortfarande inte ihåg just den delen de är bara suddigt! De ända jag kommer ihåg är när narkos läkaren frågar hur lång jag är!?
När väl ryggbedövningen är klar försvinner smärtan på 3 värkar! Och va då öppen 4 cm!
Så vi försöker vila, somnade nog 5 minuter sen började trycket nedåt, efter att ha stått ut i 30 minuter har jag bara en tanke i huvudet. Jag måste få krysta!!!
Så ringer på klockan och förklarar för barnmorskan som skrattar lite åt mig, va ju bara öppen 4 cm för 40 minuter sen! Men hon kollar och jag är helt öppen! 12 minuter o 3-4 krystar senare kl 04.22 den 11 december kommer den mest underbaraste, vakraste o perfekta lilla flicka ut! Men så stilla! ❤
Beundrar den lilla en kort stund innan de går upp för mig!
Av alla namn vi hade på listan hemma är det pappa Andreas som säger "de här är en liten Elvira."
Och de fick våran lilla ängel heta!
❤Elvira❤
( detta är en del av mitt sorgarbete så ska du läsa får du acceptera de jag skriver)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar